Prova igen

”Att öva är att försöka, inte att lyckas. ”

Det är hjälpsamt att tänka på när vi ska göra nya saker och det låser sig för oss. Bara fortsätt. Det blir lite lättare för varje gång…kanske kan jag orka prova igen…tillit, tålamod….

Hörrni, det är VÅÅÅÅR!

Vi lägger mörkret bakom oss, ovissheten….

Något börjar spira i oss. Först känns det knappt alls, kanske som en svag längtan, en förhoppning om vad framtiden kan bära med sig.

Såsom det lilla fröet, som till slut sprängs och en liten gnutta grönt vågar visa sig. Vågar jag följa med i känslan i mig som gror? Vågar jag ta ett språng och låta det växa sig starkare? Finns det någon eller något runt mig som jag kan låna kraft av? Som kan hjälpa mig, dela med sig av sitt mod och sin energi. Tillsammans kanske vi vågar.

Känner du vågskålen? Vara kvar i det gamla (kanske inte så lockande?) eller våga mig ut och upptäcka något nytt? (superläskigt men även en lite kittlande känsla, spänning?) Kanske inte med Ronjas vårskrik, utan på mitt eget sätt.

Jag hade en klok chef en gång. Hon sa alltid;

-Vi gör det tillsammans!

Lycka till allihopa!

Oro-Lugn

När smittspridningen ökar i samhället blir jag orolig. Jag känner det i min kropp; jag blir rastlös, jag får ett tryck i huvudet, en värmeökning i ansiktet, det pirrar i kroppen. Det resulterar i att jag vill agera, jag börjar bestämma vad jag och min familj får och inte får göra. Ofta på ett hårt sätt.

Där om inte innan försöker jag stanna upp och tänka på vad som händer. Jag drar mig tillbaka, försöker bryta och göra något annat. För min del är det ofta fysiskt; yoga, träning , en andningsövning, meditation. Jag behöver hitta lugn och stabilitet, komma tillbaka , hämta hem mig. Någon gång här har oron passerat eller jag har i alla fall blivit lugnare. Så, vad behöver du för att hämta hem dig? Hur kan vi hjälpas åt? Ofta behöver vi någon som hör oss, som är med oss. VI är inte ensamma, vi är många tillsammans.

Välkommen 2021!

Ett helt år har passerat. Ett tillfälle för mig att stanna upp och summera vad jag tar med mig från året som gått. Vad har fyllt på mig och fått mig att känna mig mer levande och vad har tagit för mycket kraft? Det är viktiga insikter som jag vill ta med mig från det gamla året in i det nya.

Jag känner så väl till vikten av att inte straffa mig själv när jag inte klarar av att hantera situationer som jag egentligen vill. Ändå hamnar jag där när jag som minst behöver det, när jag är kraftlös. Så skönt då när jag kan göra om, lägga plåster på såren och bädda mjukt för mig själv. Det är nog det som fått mig att känna mig levande under året. Till min hjälp har jag människorna runt mig. Jag har förmånen att träffa många människor i mitt jobb men även anonyma människor jag möter ute i samhället, mina nära och kära. Människor som hjälper mig att se situationer på nya sätt. Det tar jag med mig in i det nya året. Vi hjälps åt och då underlättar vi för varandra .

Ta väl hand om er alla!

Höst

Vila, eftertanke, samla kraft inför vintern. Var stilla med dig själv, eller i lugn rörelse, ge dig själv tid och gör plats för samvaro med dig själv.

Julledighet

Våga ändra något litet i jul. Det kanske kan ge dig själv en julklapp, i form av lite näring och glädje. Lycka till och GOD JUL!

Glöm inte….

Du kommer framåt, men bara om du väntar in dig själv. Låt det inte bli en dragkamp mellan dig själv och dina måsten. Andas, hjälpsamma tankar, känn tyngden under fötterna, en sak i taget….

Ta hjälp av kroppen

20191020_164914144619628253965677.jpg

Vad längtar du efter? Finns det något i ditt inre som du inte riktigt ser klart. Vågar du gå lite närmre, för att se lite tydligare…     När du låter dina fötter ta stöd i marken så vågar du gå ett litet steg närmare…

 

Konturerna och färgerna blir tydligare, längtan kommer starkare i ditt bröst, du kanske känner dofter, kraften i benen och längtan i bröstet driver dig framåt, nyfikenheten tar vid…

Vilken frihetskänsla, att kunna följa sin längtan!